Att inte gå vidare

Usch. Idag har Henrik en sån där mörk dag han kallar för sina svärtans dagar. Han är inte den kille han brukade vara, det är som att den här staden har tagit hans ungdom. Och det är så svårt som förälder att hitta en väg för honom ut ur allt det här mörka.

Men dagen började så bra. Vi lyssnade på p3 på nätet. Henrik hade laddat ned ett program till min iPhone och där spelade dom en av hans låtar. Henrik liksom strålade, och vi mindes den där tiden precis innan Håkan hoppat av och blivit stor, när Henrik var så lycklig men samtidigt livrädd att tappa det och för att vara på den säkra sidan aldrig ville ta av sig turskjortan han hade på sig på Sen kväll med Luuk. När allt gått åt skogen fick jag se honom riva sönder skjortan. Han ville inte ha några minnesbilder från tiden när dom vann.

Vi skrattade åt minnena av det och jag nöp honom lite i kinden. Han fnittrade och frågade om det såg ut som rouge. Vilken kille! Men just då gick allt snett. Rösten på radion presenterade plats sju på Trackslistan. Markus Krunegård. Henrik tycker att Markus har en sällsynt fin lugg. Så långt, allting gott. Låten börjar och Henrik nynnar med, kan inte texten men ställer frågor och ger små kommentarer. "Det här är bra, det här gillar jag!" "Ligger Hollywood Hills i Stockholm?" "Leonardo DiCaprio, är det han som är med i Fucking Åmål?" Jag försöker svara och förklara men i andra versen gör Markus något som får Henrik att tappa fokus och tårögd resa sig upp och gå. Textraden "Svart är ingen färg, det är så man känner sig" sammanfattar på fem sekunder allt Henrik någonsin velat säga. Henrik säger ingenting, men jag ser på honom att det är just så han känner. Hans tårar rinner, blicken är tom. Stjärnan på kinden lossnar. och faller av. Han säger att han måste gå för att köpa kajal, men vi vet båda att han ljuger. Det här kommer att bli en tung dag.

Vi får hoppas att han blir bättre till mods när Isse och grabbarna kommer. Tydligen skulle Håkan ta med en ros Henrik kan ha i bröstfickan på kavajen. Åh, vad fin den är, kommer Henrik att le, och sen är dagen räddad. "Pappa pappa, ta ett kort på mig!"

Jag vet precis hur han är, grabben min.

/en bekymrad men stolt far

Att sova sent

Tillbaka från IKEA. Henrik sover fortfarande. Bör jag oroa mig? Det finns dagar då han inte stiger ur sängen förrän det blivit mörkt. Förr kunde jag förstå, då åkte han runt och sjöng sånger landet runt och blev riktigt utmattad. Men nu gör han inte mycket av sin energi, är inte ens aktiv på Helgon längre, spelar mest Sega Mega Drive.

Och Isse ringer ofta. Isse på Dolores. Det är han som gett Henke pengar till att köpa Rock Band. Han tror att det kan vara stimulerande, få igång Henriks lust att skapa. Konsten! som han säger. Men jag vet inte. Han är så stressad jämt när han ringer, Isse, och jag kan ofta känna att han vill lite för mycket. Det är lite som att han kommit upp sig för snabbt och glömt bort vem han var. Han är bullrig och kör Mercedes, pratar högt i mobiltelefon med konstig dialekt och verkar inte riktigt lyssna när Henrik pratar. Henrik frågar ofta om Isse har några patches kvar som han kan få att sy på sina kläder. Isse bara lovar och lovar men levererar aldrig. Visst sörru, säger han och säger något om att Caesars fortfarande gör skivor. Utan patches på bröstet.

Men jag ska inte vara för orättvis. Isse har bjudit hit Henriks gamla kompisar för en rockkväll. Det blir som den gamla goda tiden. Håkan, Daniel, Theo, Oscar och Martin, ja säkert några fler. Jag hoppas bara Håkan åtminstone låter Henke få pröva trummorna.

/en oroad förälder

Att testa något nytt

Som vanligt gick Henke upp mitt i natten och spelade NHL. Han tror nog inte jag vaknar och vet, men vilken pappa hör inte minsta ljud? Jag tycker det börjar bli jobbigt, han blir så trött och apatisk och jag blir orolig. Jag vill nästan dra ur kontakten till det och gömma den varje kväll efter tio. Samtidigt måste Henrik själv ta konsekvenserna av sitt handlande - jag tänker låta honom missa turen till IKEA i och med att han ännu inte stigit upp. Jag lovade tidigare att vi skulle köpa något till honom efteråt men nu blir det bara "pappa-fokus" och kanske en smygfika på Waynes. Egen tid - kan man få nog av det?

För att gå tillbaka till tv-spelandet. Det finns såklart fördelar med det! Att spela rock band ihop kan ju på kul ett sätt förena musik och kompisar! NHL sent på natten är väldigt ensamt, ensamt och lätt, framför att tackla det komplexa i att vara fler. Henrik har behövt något naturligt att träffas kring och nu har vi nog hittat det. Kanske kan även jag vara med, ibland. För det är ju trots allt Henkes kompisar. Jag ska hålla en låg profil, sitta i gillestugan och äta nötter och kolla på Gilmore Girls. Som sagt, egen tid, du ljuva tid!

Vi får se hur det går ikväll helt enkelt.

Att se glädjen i vardagen

Jag testar det här med mobilbloggande lite. Kan nog bli mycket av det framöver. Ligga i sängen i stillheten och låta dagens alla intryck sjunka in. Och så praktiskt det är också! Henrik har övertalat mig att köpa en iPhone. Alla har en säger han. Och har man ingen så blir man mobbad! Och det där med mobbning och utanförskap, det vet Henrik mycket om. Det är en öm punkt och där får man som förälder helt enkelt vika sig.

Jag blev just lite arg på Henrik. Ni ser ju bilden. En svart liten fläck. Kajal, ögonskugga, mascara, jag vet inte. Men om jag känner Henrik rätt kommer den sitta där för evigt. Waterproof, som han ibland ville bli kallad som liten. Jag ropade ilsket på honom men han hade redan somnat i kojan. Ibland bara slocknar han. Och när man får tid att tänka istället för att bara reagera, då kommer det något fint ur allt. Det är ju med glädje jag ser min son sätta sina avtryck i världen!

Nu har jag burit Henrik till sängen. Han börjar bli tyngre.

Imorgon kommer några kompisar över. Henrik har köpt ett nytt spel. Rock band.

/en trött pappa

Att leva med ett vuxet barn

Jag väljer att blogga anonymt av integritetsskäl. Men även jag känner ibland att man kan behöva lätta sitt hjärta. Som gammal förälder kan det lätt bli ensamt i sandlådan, så att säga. Det är tungt ibland, det är viktigt att våga erkänna det. Och sen utvecklingssamtalen försvann har det blivit så svårt för Henke att hitta en linje i livet. Han går ofta längs stranden och nynnar, har alltid dragit sig ur sociala sammanhang.

Henrik fick själv välja bloggens färger. Vi är faktiskt två i den här processen. Den vita färgen symboliserar det rena, ropar Henrik från kojan han byggt.

Han är mysig han, min son.

/stolt pappa