Att förvirras på internet

Hej hallå!

Jag vill ge er namnet Förgätmigej. Ni vet historien med gud och den lilla, lilla blomman? Inte för att jag är någon slags gud, men på sista tiden har det blivit lite blogg och ingen smogg. Förstår ni inte vad jag menar får ni väl googla - som Henrik så kaxigt slänger över axeln när jag inte fattar riktigt vem eller vad han pratar om. Tufft av honom. Ibland vet jag banne mig inte om det är människor eller djur han talar om. Men nu har jag lärt mig. Det är band. Jaha, där ser man, guldgossen har skaffat nya kamrater. Jag är uppenbart dålig på bandnamn, vissa följer ju ingen som helst logik. Killar och tjejer med lika konstiga frisyrer har ofta märkliga bandnamn dock. 

Det här är ingen pik. Det är en slump.

Att välja

Det är Henrik-fritt, barn-fritt, Henrik är borta på kalas. Hos Isse. Jag är hemma. Limpan är hemma. Limpan lovar stänkare, tvn lovar fotboll. En dam från fjäll-trippen lovar (per sms) en sömnlös natt. Svårt val.

Att önsketänka

Okej, okej, Limpan berättade kanske om sina barnbarn, sa kanske att livet fått en ny mening och drog kanske lite skämt om att Henke inte är man nog för en "riktig matmor", en "kvinnus regularis", en "damn woman med lökar". Limpans ord. I min mun. Förlåt. Min babylängtan gick överstyr, jag vet. Jag vet.

Jag vet Henke.

/Pappis

Att testa något nytt 2

Jag försöker få Henkeponken att gilla lite reko, vanliga tjejer! Det är för mycket kajal under fel par ögon.

/En far som undrar om det här verkligen är rätt väg att gå

Att söka och finna

Igår försvann Henrik. Vi hade varit ute i trädgården, jobbat, busat, fikat. Jag hade gått in efter en trasa. Men när jag kom ut såg jag inte till min lortiga lilla panda. Jag letade. Jag mindes att jag sagt att kajalen rann, men han verkade nöjd, såg glad ut, just då, så lycklig och vital med gröna handskar och sin lilla sekatör. Nu knöt det sig i magen. Jag sprang i blindo - lyfte på skottkärran, sökte i vattentunnan, letade under en gran, skrek hans namn. Till slut var jag tvungen, jag ropade på Limpan. Limpan kom ut, med en cigg i mungipan och gylfen nere. Jag suckade. Han fattade inte vinken. Jag suckade åter. Tittade menande. Limpan visslade nonchalant på en strof av Björn Rosenström. Sedan hörde jag ett litet fniss.

I lövhögen låg han, min son.

Att göra fel

Min son. En liten ligist. Pysa däck, det har han lärt sig av Martin. Martin lurar i honom allt, Martin själv pyser inga däck. Han bara snackar. Och Henrik går blint med på allt. Glömmer klockan. Jag blir så trött. Jag blir så trött. Henrik gråter, kajalen rinner och Green Peace har inget till övers för nån som handlar på H&M. Ibland krånglar min son allt till det.

Att rapportera

Isse-missen vilar. Henrik ligger i kojan, äter godisrem på en måndag och läser om valar. Allt är lugnt. Det känns dock som vi väntar på en storm. Henriks pubertala utbrott. Kolasnöret är bara början. Snart ska ha väl ha kängor och slåss på stan. Usch, usch!