Att ana ugglor i mossen

Ibland fylls mailboxen. Ibland vet jag inte vilka de är. Ibland vet Henrik, oftast inte. Ibland säger Limpan att han låg med någons mamma på 70-talet. Bara sådär! Rätt ut och Henrik bleknar och frågar om någon vet var Alfons mamma är någonstans. Sen går han från bordet. Letar reda på Isse-Missen.

Hur som. Igår kväll fick jag ett e-brev med en länk, lysande blå och understruken. Och se vad fann jag när jag till slut vågade närma mig den med muspekaren! Är det inte pandor så är det björnar så är det ugglor! Och de är söta. Förbannat söta.

Här är en länk. Här kan man trycka. Det känns inte alls dumt.

Att bojkotta en kopp kaffe

Limpan är hos Henrik. Jag spanar med kikaren. Jag tycker inte om detta oväntade besök, Gevalia till trots.

Att testa sina gränser

"Jag vet inte riktigt vad det är med mig - igår somnade jag med smink (MED FLIT), idag åt jag ingen lunch och nu när jag väl åt mitt i natten vägrar jag diska teflonpannan efter mig!"

Henrik testar att flytta hemifrån i friggeboden. Det är stort, roligt men även lite svårt. Det minns man ju. Dynamisk period i de flesta unga pojkars liv. Men, jag hittade lite väl mycket zooapor i blomrabatten för att helt släppa på tyglarna.

Nu ska vi leta stjärnor, Henrik har förlagt asken på 13 kvadrat!

Att för tidigt tro att allt gått snett

Jag skrev jag det på facebook, på den privata profilen, man vill ogärna lägga ut sådana här saker allt för öppet. Brister i föräldraskapet, var har man misslyckats, och till sist, när man är riktigt desperat: hur skulle Limpan gjort?

Hela veckan har Henrik varit nere. Jag bjöd på piggelin och han avböjde, jag la Issemissen intill hans kind när han surade, men han viftade bara bort sin vän, Håkan ringde och Henke spelade sjuk och när jag sätter på Bamseband blänger han bara. Häromsistens mumlade han könsord bakom gardinen. Könsord! Kuk och fitta och analsex, i finrummet! Precis sådär högt att man hör.

Och nu detta:

Anna Ternheim fick hjälp av Henrik Berggren

Man blir stolt. Och lite brydd. Jag märkte inte ens när Henrik lämnade gardinen och kilade ut. Han börjar bli bra på att smyga. Det är nog Issemissen som har lärt honom.

Att förvirras på internet

Hej hallå!

Jag vill ge er namnet Förgätmigej. Ni vet historien med gud och den lilla, lilla blomman? Inte för att jag är någon slags gud, men på sista tiden har det blivit lite blogg och ingen smogg. Förstår ni inte vad jag menar får ni väl googla - som Henrik så kaxigt slänger över axeln när jag inte fattar riktigt vem eller vad han pratar om. Tufft av honom. Ibland vet jag banne mig inte om det är människor eller djur han talar om. Men nu har jag lärt mig. Det är band. Jaha, där ser man, guldgossen har skaffat nya kamrater. Jag är uppenbart dålig på bandnamn, vissa följer ju ingen som helst logik. Killar och tjejer med lika konstiga frisyrer har ofta märkliga bandnamn dock. 

Det här är ingen pik. Det är en slump.

Att välja

Det är Henrik-fritt, barn-fritt, Henrik är borta på kalas. Hos Isse. Jag är hemma. Limpan är hemma. Limpan lovar stänkare, tvn lovar fotboll. En dam från fjäll-trippen lovar (per sms) en sömnlös natt. Svårt val.

Att önsketänka

Okej, okej, Limpan berättade kanske om sina barnbarn, sa kanske att livet fått en ny mening och drog kanske lite skämt om att Henke inte är man nog för en "riktig matmor", en "kvinnus regularis", en "damn woman med lökar". Limpans ord. I min mun. Förlåt. Min babylängtan gick överstyr, jag vet. Jag vet.

Jag vet Henke.

/Pappis