Att ratta bilen i kvällningen

Jag var på väg hem, hem till ett tomt hus. Hade lämnat Henke hos hans kompis. Ingen Isse i luren. Det var folk på promenad, jag åt Riesen. Solen sänkte sig i havet. Och jag skulle få vara ensam. Härligt och lite konstigt.

Nu sitter jag här, lyssnar på Etta James och andra mysiga soulkisar och inser att det är en sångtradition min son förkastat, men som jag trivs med.

Kramis från en fridfull pappa med mysfaktor