Usch. Idag har Henrik en sån där mörk dag han kallar för sina svärtans dagar. Han är inte den kille han brukade vara, det är som att den här staden har tagit hans ungdom. Och det är så svårt som förälder att hitta en väg för honom ut ur allt det här mörka.
Men dagen började så bra. Vi lyssnade på p3 på nätet. Henrik hade laddat ned ett program till min iPhone och där spelade dom en av hans låtar. Henrik liksom strålade, och vi mindes den där tiden precis innan Håkan hoppat av och blivit stor, när Henrik var så lycklig men samtidigt livrädd att tappa det och för att vara på den säkra sidan aldrig ville ta av sig turskjortan han hade på sig på Sen kväll med Luuk. När allt gått åt skogen fick jag se honom riva sönder skjortan. Han ville inte ha några minnesbilder från tiden när dom vann.
Vi skrattade åt minnena av det och jag nöp honom lite i kinden. Han fnittrade och frågade om det såg ut som rouge. Vilken kille! Men just då gick allt snett. Rösten på radion presenterade plats sju på Trackslistan. Markus Krunegård. Henrik tycker att Markus har en sällsynt fin lugg. Så långt, allting gott. Låten börjar och Henrik nynnar med, kan inte texten men ställer frågor och ger små kommentarer. "Det här är bra, det här gillar jag!" "Ligger Hollywood Hills i Stockholm?" "Leonardo DiCaprio, är det han som är med i Fucking Åmål?" Jag försöker svara och förklara men i andra versen gör Markus något som får Henrik att tappa fokus och tårögd resa sig upp och gå. Textraden "Svart är ingen färg, det är så man känner sig" sammanfattar på fem sekunder allt Henrik någonsin velat säga. Henrik säger ingenting, men jag ser på honom att det är just så han känner. Hans tårar rinner, blicken är tom. Stjärnan på kinden lossnar. och faller av. Han säger att han måste gå för att köpa kajal, men vi vet båda att han ljuger. Det här kommer att bli en tung dag.
Vi får hoppas att han blir bättre till mods när Isse och grabbarna kommer. Tydligen skulle Håkan ta med en ros Henrik kan ha i bröstfickan på kavajen. Åh, vad fin den är, kommer Henrik att le, och sen är dagen räddad. "Pappa pappa, ta ett kort på mig!"
Jag vet precis hur han är, grabben min.
/en bekymrad men stolt far
Men dagen började så bra. Vi lyssnade på p3 på nätet. Henrik hade laddat ned ett program till min iPhone och där spelade dom en av hans låtar. Henrik liksom strålade, och vi mindes den där tiden precis innan Håkan hoppat av och blivit stor, när Henrik var så lycklig men samtidigt livrädd att tappa det och för att vara på den säkra sidan aldrig ville ta av sig turskjortan han hade på sig på Sen kväll med Luuk. När allt gått åt skogen fick jag se honom riva sönder skjortan. Han ville inte ha några minnesbilder från tiden när dom vann.
Vi skrattade åt minnena av det och jag nöp honom lite i kinden. Han fnittrade och frågade om det såg ut som rouge. Vilken kille! Men just då gick allt snett. Rösten på radion presenterade plats sju på Trackslistan. Markus Krunegård. Henrik tycker att Markus har en sällsynt fin lugg. Så långt, allting gott. Låten börjar och Henrik nynnar med, kan inte texten men ställer frågor och ger små kommentarer. "Det här är bra, det här gillar jag!" "Ligger Hollywood Hills i Stockholm?" "Leonardo DiCaprio, är det han som är med i Fucking Åmål?" Jag försöker svara och förklara men i andra versen gör Markus något som får Henrik att tappa fokus och tårögd resa sig upp och gå. Textraden "Svart är ingen färg, det är så man känner sig" sammanfattar på fem sekunder allt Henrik någonsin velat säga. Henrik säger ingenting, men jag ser på honom att det är just så han känner. Hans tårar rinner, blicken är tom. Stjärnan på kinden lossnar. och faller av. Han säger att han måste gå för att köpa kajal, men vi vet båda att han ljuger. Det här kommer att bli en tung dag.
Vi får hoppas att han blir bättre till mods när Isse och grabbarna kommer. Tydligen skulle Håkan ta med en ros Henrik kan ha i bröstfickan på kavajen. Åh, vad fin den är, kommer Henrik att le, och sen är dagen räddad. "Pappa pappa, ta ett kort på mig!"
Jag vet precis hur han är, grabben min.
/en bekymrad men stolt far
1 kommentar:
Det slutade ju bra ändå. Synd bara att han sa att han skulle köpa en blå kajal, annars hade vi gått på det.
Skicka en kommentar