Att mata en smitare

Jag minns påskarna hos Henriks farmor. Min mamma. I början gick allt finemang. Påskägg var nema problema. Henrik åt alla sorters av godis. Ferraribilar, mumrikar, pesetas, fiskar, nappar, smarties, djungelvrål, you name it. Sen råkade han hitta sanningen med farmor framför teven. Han började fråga om Jesus och döden. Han jämrade sig över synden. Nästa år tryckte han upp några dumlekolor på väggen. Vi har aldrig pratat om det här. Men jag minns nog hur han rodnade när jag råkade komma in. 

Frukost för ungefär ett år sen. Frukostfralla med kaviar och margarin. Redigt kaffe. Henrik tittar på mackorna som om dom vore rester från människoas. På Rix spelas "Macarena". Då försvinner Henrik i ett ryck.

"Vad ska du?", hinner jag ropa. 

"På rummet bara", svarar grabben flyende. 

Det går en stund. Blir tankspridd och glömmer att jag blivit lämnad. Glömmer bort att Henrik och jag nyss suttit här och delat morgonen. Jag lämnar frukostbordet utan att torka smulor och tömma kaffesump. Har ingen ork. På vägen ner till källaren skriker han. "Pappa! Pappa!... Papaaaahhh!" Jag rusar uppför trapporna. Vet inte vart jag är påväg men jag antar att det är pappainstikerna som slagit till. Inget ska få hända med min guldpojke. Utanför toan står han tillsynenes utan fysiska skador. Men chocken är uppenbar. Tårarna rinner och pyjamasbringan färgas vit av allt spackel. 

Hemskt. Det är hemskt!", gällande.

Jag tar tag i hans axlar "Vad har hänt här?"

"Vatten, bröd! Död pappa, död!."

Med ena handen pekar han mot i toalettstolen. Den andra slår mot hans vänstra höft.

I vattnet ligger frukostfrallan. Kaviaren och margarinet har blandats upp med vattnet. Inget hemskt med det Henrik. Men varför? Det går inte spola. Trots att jag försöker en timmar medan Henrik spelar Turtles på Nintendot.

Det tog tid att fixa vårt avlopp. Rörmockarna blev rika den sommarn. Jag fick så dåligt samvete. Varför märkte jag inget? Är jag en nonchalant pappa? Ser jag inte Henke för vad han är. I fjorton år hade han spolat ner franskafrallor i toaletten. I fjorton år hade han magrat och förvandlat väggarna i avloppsrören till jättelika degcylindrar. Vårt hus höll på att bli en bakmaskin. Bara för att Henrik svälte i smyg.

Nu ska jag lägga lite chips och dip utanför Henriks rum.