Det blir inget sova för den som är vaken, som mamma brukade säga innan hon fick kräftan. Och inatt har Henrik en av sina nätter. Han pratar i kanon om hur det var när dom sprang genom stan under stjärnorna och hur det inte finns någon tid för dom och jag blir till slut tvungen att avbryta och fråga: men Henrik, du hade väl aldrig några vänner? Säger man vi menar man flera, det vet du va? Eller ljuger du? Ljug inte för mig Henrik. Du vet hur det blir då. Det vill du inte. Det blir oäkta. Det blir inte svart eller vitt, det blir rosa och glättigt! Hela veckan! Henrik, hör du mig? Det finns hur mycket tid som helst för dig. Du gillar ju böcker. Du kanske skulle kunna jobba med dom. Det finns ett jobb på Adlibris lager. Där kan man tjäna egna pengar. Hör du det? Egna pengar. Det vore väl kul va!
Sen blir Henrik ledsen och jag inser att jag gått för långt. Då gråter vi en skvätt tillsammans och lovar att aldrig ljuga för varandra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar