Henke smsar för fullt. Det är till tjejen förstås. Svantjejen. Jag frågar vem hon är men han bara blänger. När blev det så svårt? Låt oss spela fia med knuff, låt oss äta pizza vid tvn och inte bry oss. Men nej, nu kammar Henke luggen, smetar på kajal, fixar med stjärnan och sätter på sig jackan och knäpper de dubbla knapparna över den släta vita skjortan jag strök i tron om att Henke skulle sjunga på ett bröllop eller så.
- Vart ska du såhär sent?
- "Ut"
Sen går han. Och jag sitter kvar med snopen min.
onsdag 10 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är det sant att du är Henriks pappa? Det är coolt. Älskar bloggen förresten :)
Klart som korvspad. Henkepojken är det jag lever för!
Skicka en kommentar