Martin och Henrik spelar Alfapet. Henrik blir lite ledsen och börjar bygga egna ord utefter kanterna. Martin stavar inte så bra men vinner ofta. Mycket bråk. Är inte Koks ett ord? undrar Martin, som annars mest använder spelet som ett medel för att bryta ned Henrik psykiskt.
Ska man rätta sitt barns kompisar när dom har fel? När är det stopp? När måste jag berätta för Henrik att det inte är konst att gråta bland okända människor?
/en vilsen far
10 kommentarer:
Men Martin och Henrik känner ju varandra?
Jo. Men problemet är att lille Henke gråter inför alla, överallt. Det är en del av vad han kallar för "sitt uttryck". "Lidelsen" och "konsten" betalar inga räkningar kan man som förälder känna ibland.
Förresten skulle Sandra Beijer gilla det här!
Jag känner ingen Sandra Beijer. Är det någon av Henriks kompisar?
Är denna blogg en hyllning eller ett hån, kan inte avgöra vilket. Vad anser du?
Att veta så mycket och lägga en så stor mängd tid på någonting, är inte det automatiskt en hyllning? Jag vet inte. Men jag tror det.
Skoj i alla fall!
/Pontus
Det är min son det handlar om, det är klart som korvspad att jag hyllar honom!
Svårt att se hyllningen i detta! trots att det säkert handlar om många timmar, ironiskt förlöjligande.
ni har inget bättre att göra av er tid?
Nu tror jag anonym missförstår allting.
Jag tycker att det här är det mest facinerande jag läst på länge. Dels för att allt det här är så välskrivet, dels för att det är väldigt bra funderingar, dels för att det känns så väldigt ärligt.
Att vara uppväxt med media medför också att vara kritisk när man vet hur lätt det är att utge sig för att vara en annan på Internet- därför kan jag inte låta bli att undra, är detta fake eller är "Pappa Berggren" den som han utger sig för att vara?
Om det är sant så vill jag bara säga: Tack. Sådan här läsning uppskattas.
Skicka en kommentar