Som vanligt gick Henke upp mitt i natten och spelade NHL. Han tror nog inte jag vaknar och vet, men vilken pappa hör inte minsta ljud? Jag tycker det börjar bli jobbigt, han blir så trött och apatisk och jag blir orolig. Jag vill nästan dra ur kontakten till det och gömma den varje kväll efter tio. Samtidigt måste Henrik själv ta konsekvenserna av sitt handlande - jag tänker låta honom missa turen till IKEA i och med att han ännu inte stigit upp. Jag lovade tidigare att vi skulle köpa något till honom efteråt men nu blir det bara "pappa-fokus" och kanske en smygfika på Waynes. Egen tid - kan man få nog av det?
För att gå tillbaka till tv-spelandet. Det finns såklart fördelar med det! Att spela rock band ihop kan ju på kul ett sätt förena musik och kompisar! NHL sent på natten är väldigt ensamt, ensamt och lätt, framför att tackla det komplexa i att vara fler. Henrik har behövt något naturligt att träffas kring och nu har vi nog hittat det. Kanske kan även jag vara med, ibland. För det är ju trots allt Henkes kompisar. Jag ska hålla en låg profil, sitta i gillestugan och äta nötter och kolla på Gilmore Girls. Som sagt, egen tid, du ljuva tid!
Vi får se hur det går ikväll helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar